Reflektion En sida full av tankar, helt enkelt
Söndagen den 4 september 2016
Förändring börjar hos dig själv
Sitter i tidig morgon och blickar ut över Hjärtasjön. Söndag och ännu en vecka av det här året har gått. Inte ett ljud når
mina öron förutom naturens egna. Fåglarna håller på att vakna och en och annan insekt börjar röra på sig. Mina tankar far
runt och hamnar på den gångna veckans arbete
som mycket präglats av ”förändring”. Tänker att
det är inte bara arbetslivet som förändras utan
även det ”verkliga” livet. Sommar blir till
sensommar som leder till höst och så småningom
till vinter. Spädbarnet till barnet, till tonåringen
och mycket fort därefter till vuxen. Mina barn är
snart där och jag själv snart...
Tänker att det är väl det livet handlar om –
Förändring.
Vår förmåga att hantera förändring blir därför av
yttersta vikt.
Kontexten vi befinner oss i står aldrig stilla. Den förändras alltid. Tänker att jag vill hålla kvar den här morgonen vid
Hjärtasjön i nuet. Då naturen håller på att vakna och mina barn är spontana tonåringar och min fru vackrare än någonsin.
Men går det?
Fler fåglar börjar vakna och sjunga till solens uppgång, fler insekter surra vid mina öron. Temperaturen stiger då solens
strålar når marken. Daggen far till väders som ånga och jag kan konstatera att förändring går aldrig att stoppa. Gäller för
mig att hantera den.
Min förmåga att hantera förändring i fokus med andra ord.
Det hela börjar hos mig själv helt enkelt. Hur kan jag förhålla mig till att mina barn inte är barn längre, jag själv inte 30.
Sommaren börjar bli höst.
Handlar helt enkelt om mig egen förändringskapacitet.
En hackspett trummar mot tallens bark och stoppar upp mina tankar som far tillbaka till arbetslivet.
Tänker att just nu driver alla i Sverige, som håller på med skolutveckling, att skolan ska vila på vetenskaplig grund och
beprövad erfarenhet för så står det i lagen. Det är det som ska göra Sverige till världens bästa skolnation.
Snacka om förändring!
Skola på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.
Men vad betyder detta, tänker jag när jag blickar ut över den gudomligt
vackra ”Hjärtasjön”.
Svaret jag finner är; att i alla skolutvecklingssammanhang jag befinner mig
i säger skolutvecklare att det handlar om att personalen ska ha ett
UTFORSKANDE förhållningssätt. Att de ska ställa utforskande frågor till sig
själv och sin verksamhet. Men att de i dagsläget inte gör det.
Men vem gör det?
Jag tänker, en tidig morgon sittandes och blickar ut över Hjärtasjön, ”vem
har egentligen ett utforskande förhållningssätt”?
Mycket få?
Har alla de som driver skolutveckling på vetenskaplig grund och beprövad
erfarenhet och som säger att detta är den viktigaste fråga vi måste driva –
att vår personal har ett utforskande förhållningsätt – ett själva?
Hackspetten trummar i tretakt hårt mot tallens bark.
Daggen stiger mot skyn.
Insekterna surrar frenetiskt mot mina öron.
Fåglarna sjunger vackra än någonsin.
Nej!
Jag är rätt säker på det!
Mitt påstående, eller låt oss säga min hypotes, är att majoriteten av den västerländska befolkningen i vardagen inte har ett
utforskande förhållningsätt.
Solen stiger över trädtopparna och bländar mig i ögonen.
När läsaren kommit hit kan jag sätta hundra svenska kronor på att 100 argument dykt upp i dess huvud som motsäger mitt
argument. Och det är precis det, det handlar om, tänker jag ackompanjerad av en trummande hackspett. Att vi ständigt vill
påverka!
Men vad innebär det egentligen att ha ett utforskande förhållningsätt?
Svaret jag finner denna tidiga morgon sittandes vid
Hjätasjöns strandkant är att det handlar om NYFIKENHET.
•
Nyfikenhet på min omgivning.
•
Nyfikenhet på hur mina medmänniskor resonerar.
•
Nyfikenhet på varför saker förhåller sig på ett visst sätt.
o
Varför har han inte kavaj på sig idag?
o
Varför har hon på sig en röd kjol?
o
Varför är asfalt svart?
o
Vad är anledningen till att hen kommer försent?
o
Vart ska de gå efter mötet?
o
Varför har vi möte överhuvudtaget?
o
Varför är brunnslock runda och inte trekantiga?
En geting flyger nära min kopp kaffe som jag har lite socker i.
Tänker att det handlar om vad vi har för AVSIKT när vi tänker eller uttalar oss.
Antingen kan vi ha en PÅVERKANDE eller en UTFORSKANDE avsikt.
Detta har verkan på hur vi förhåller oss.
Analyserar jag ett samtal kan jag generellt säga att när vi har en påverkande avsikt TILLFÖR vi samtalet INFORMATION, när
vi har en utforskande avsikt EFTERFRÅGAR vi INFORMATION.
Tänker att mitt påstående, eller varför inte säga att min hypotes, är att vid 90% av alla uttalande eller vid allt tänkande i
västvärlden handlar om att TILLFÖRA INFORMATION.
Inte om att utforska.
En bild dyker upp i mitt huvud som jag tidigare använt vid några av mina föreläsningar. En bild som etsat sig fast vid mina
ögonlock.
Tänker att den mesta av de samtal jag möte i min vardag och i mitt yrke handlar om att motparten ständigt för in
iformation i samtalat. Väldig sällan efterfråga information.
Alla kan nog känna igen sig i följande klassiska dialog:
Person A: ”Igår var jag och såg en fantastiskt rolig film på
bio”. ”Jag skrattade så högt att jag tappade ut läsken”.
Person B: ”Det är väl härligt att skratta”. ”Minns när jag var
på bio i Paris. Då…”
Person A: ”Du när jag var i Paris, då åt vi på en fantastisk
restaurang samtidigt som vi såg på en film”.
Är nog så våra samtalsstrukturer ser ut i västerländsk kommunikation. Båda parter TILLFÖR samtalet INFOTMATION. Ingen
ställer utforskade frågor.
Vem var du på bio med?
Vad gjorde att du skattade?
Hur kan det va att läsken föll ut?
Hur kan det komma sig att du åkte till Paris med hen?
Hur kan det komma sig att ni hamnade på en restaurang som man kan titta på film samtidigt som man äter?
NYFIKENHET!
För att återgå till den svenska hundralapp jag satte på att läsaren skulle få hundra motargument på mitt resonerande. Vem
ställde sig frågan:
”Hur kan det komma sig att den skivande kommit fram till detta resonemang?”
”Vad är det som gör att han gör skillnad mellan påverkande som utforskande uttalanden?”
Tror inte det var så många på grund av att vi inte är
skolade, via den svenska skolan, att vara utforskande.
Paradoksalt ställer vi detta krav på alla verksamma
pedagoger och rektorer i dag.
Märkligt tänker jag.
Vad är det som gjort att det är så?
Att driva skola på vetenskaplig grund och beprövad
erfarenhet där ett utforskande förhållningsätt dominerar är
en förändring som ”heter duga”.
För att detta ska bli framgångsrikt duger det inte att drivande skolutvecklare endast påpekar att om personalen bara
innehar ett utforskande förhållningsätt löser sig allt, utan vi bör alla vara nyfikna och fråga oss:
”Vafööör, vafööör gör di på detta viset?”