Söndagen den 23 oktober 2016

Var finns den dolda gorillan?

Ljuset strilar ner från det 15 m ovalformade takfönstret i London Councils ”beslutsrum”. Är nästan som att sitta utomhus och beskåda himlavalvet. Är nästintill så att jag kan känna höstvindarna från den gråblå oktoberhimlen, som breder ut sig över city of London, slå mot mina kinder. Trots att hösten närapå är här behövde jag inte använda ytterjacka när jag tog mig hit. Sitter i min svarta kavaj som jag använder både ute som inne. Är brukligt här, även om det är oktober och himlen är gråblå. Molnen susar snabbt förbi över mitt huvud och för ett ögonblick blottades en bit blå himmel. Vi sitter och samtalar med ”London local goverment” the councillor Peter John OBE och några av hans medspelare. Samtalsämnet är hur vi kan skapa ett samhälle där ungdomar från socioekonomiskt svaga hem får goda studieresultat som gör dem attraktiva på en framtida arbetsmarknad. Hur vi kan tillse så att de utvecklar färdigheter (skills) som motsvarar näringslivets framtida kompetensbehov. Hur hamnade JAG här? Trots att vi är ca 14 personer har taltempot en harmonisk rytm som fyller rummet med massor av klokskap. Klokskap som om den realiserades hade skapat skillnad för massor av ungdomar både i London som i Malmö. Ungdomar som idag befinner sig i likartade situationer, de sitter på ”skills” som inte matchar företagens behov av personalkompetens. De får alla sitta på ”bänken” och vänta. Vänta på vad? Sitter de på bänken som huvudpersonerna i ”Väntan på Godot” och väntar på något: Något de egentligen inte vet något om. ”Skillsen” som ger jobb… Varför är det så svårt att förvandla teoretiskt kunskap till praktisk handling? Att förflytta sig från idévärlden till sinnevärlden. Alla som sitter i detta rum har massor av kunskap om vad som behöver göras för att alla våra ungdomar ska ha framtidsdrömmar som är uppnåeliga för dem alla. Kunskap som vi alla suttit länge på och ändå konstaterar vi att vi idag har massor av ungdomar som har hamnat på efterkälke. Varför är problemet fortfarande kvar? Detta är ungdomar som går genom vårt utbildningsystem utan att skaffa sig ”skills” som är efterfrågade på en modern arbetsmarknad i västvärlden. Varför? Tänker om det finns en västvärld måste det ju finnas en ”Östvärld”. Har våra ungdomar ”skills” som kan ge dem ett arbete i ”Östvärlden”? Om vi väntar på en ”Norrvärld” kanske deras ”skills” är helt rätt, eller? Varför inte vänta på Godot? Känner att svettpärlorna tränger sig fram i pannan. Rinner sakta ner längst tinningarna. Uppfattar det som att ansiktsfärgen försvinner och blekheten gör sig känd samtidigt som jag förnimmer hjärtats rytm i huvudets blodkärl och inser att nu är migränen på väg. Inte bästa ställa att få migrän på. Här under det ovalformade 15 meters takfönstret i London Councils ”beslutsrum”. Jag rullar med migränens dunk och försätter mig i en form av meditativ trans. Hur ska detta gå? …Hamnar på en plats jag aldrig förr varit. Känner ej igen miljön. Kommit till en plats som varken är skog eller stad, öppet landskap eller bergmassiv, hav eller land, norr eller söder, runt eller fyrkantigt. Råder bara en harmonisk helhet. En harmoni jag ej kan sätta fingret på. Tonerna är bara i harmoni. Är det Godot? Möter ett klart definierat objekt som jag skulle beskriva som ett konstverk ihopsatt av stenblock likt de legokonstverk jag gjorde när jag var liten. Konstverket är placerat i en kontext jag ej kan definiera eller veta vad det är. Miljön känns helt overklig och diffus. Konstverket verka vara indelad i tidsdimensioner, sekvenser som illustrerar hur någon tagit sig från kaos till ordning, från fattigdom till rikedom, från offer till aktör, från okunnig till kompetent, från apatisk till passionerad, från arbetslös till anställd, från outbildad till bildad, från icke socialt hållbart samhälle till hållbart, från ledsen till glad. Från oönskade skills till efterfrågade skills! Hur har de som är verksamma här lyckats förflytta sig från ett tillstånd till ett annat? Vad har de gjort? Vad var de avgörande framgångsfaktorerna? Från oönskat till önskat! Satt de och väntade på Godot? Och Medan de väntade analyserade de in i minsta detalj den kontext de satt och väntade i. Om alla möjliga linjära orsaker och verkan faktorer tills Godot kom. Eller vad gjorde de? Sista bilden i konstverkets sekvenser, som verkade vara början på något nytt, var ett par glasögon som kunde se åt alla väderstreck samtidigt. En 360 graders blick! Hur kunde man uppfatta den som sista bilden i konstverket samtidigt som den efterföljdes av nya objekt. Märkligt. Vad betydde det? Var starten på något nytt det förstod jag. Lösningen på de problem de haft och som tagit dem från ett tillstånd till ett annat. Sekvenserna före glasögonen var fyllda med detaljer organiserade i linjära förhållanden som resulterade i någon form av analyserat resultat. Orsak – verkan Efter glasögonen fanns objekt som verkade hänga samman i komplexa kopplingar likt hjärnans synapssystem. Gav bara en harmonisk helhet präglad av ett aktivt och handlingskraftigt synapssystem. Alla objekten verkade vara aktiva i en samproducerande aktivitet som gav ett resultat som bidrog till harmonin. Alla delarna var helt enkelt verksamma och delaktiga i det resultat som gav harmonin. Höll man över vissa objekt försvann harmonin. Märkligt! Vad var glasögonen? Vad stod de för? “Excuse me! It is time to go to the airport. You need to take your stuff and go by the underground to Heathrow.“ Jag vaknade upp ur min migräntrans och förstod att det var dags att gå. ”Var är glasögonen?” ”Måste ha glasögonen”. Nej just det. De fanns ju inte här kom jag på mig själv säga högt. ”What?” ”Sorry, nothing” svarade jag. Tog mina grejor och gick mot utgången. När vi satt på tåget kunde jag inte släppa vad glasögonen stod för. Måste betyda något. Mina tankar gick till frågan varför svensk skola i allmänhet får det resultat det får och Malmö i synnerhet. Tänkte på det faktum jag nyligen fått presenterat för mig att Malmö är den stad näst efter Stockholm som producerar flest nya jobb. Jobben i Malmö har ökat med 23%, i Stockholm 25. Ändå är arbetslösheten bland Malmös ungdomar hög. Är inte dem som får de nya jobben som skapas. Varför? Vem går jobben till? Hur hänger detta ihop? De slutsatser jag fått ta del av är att Malmös ungdomar generellt (aldrig bra att generalisera men…) inte har de ”skills” som de nya jobben efterfrågar. Att Malmös skolor inte tillsett att våra ungdomars färdigheter motsvarar det som läroplan och kursplan efterfrågar och som naturligtvis är det näringslivet efterfrågar, eller? Hur som haver vet vi att de inte lyckas få de nya jobben som ökat med 23%. Naturligtvis får vi som driver skola ta vårt ansvar och medge att vi inte lyckats tillföra våra ungdomar de ”skills” jobben kräver. Vad skulle lösningen vara så att vi kan utveckla våra skolor att bättre matcha våra elevers kompetensutveckling med vad som krävs i det samhälle de ska vara verksamma i frågar jag mig själv där jag sitter på tåget till Heathrow. Hmm… Svaret som dyker upp är det hela skolsverige talar om just nu: Det systematiska kvalitetsarbetet. Där har vi svaret. Det systematiska kvalitetsarbetet. Vad som sägs i debatten är också att rektor är den mest betydelsefulla personen att leda detta systematiska kvalitetsarbete och anledningen till att det inte går så bra just nu är rektors stora brister att kunna analysera. Om rektorn bara analyserade lite mer och bättre då förbättras det systematiska kvalitetsarbetet och därmed elevernas resultat, dvs deras ”skills” kommer matcha det näringslivet söker. Är det så enkelt? Att bara förbättra rektors analysförmåga? Rektor får ofta också kritik, när de upprättar sina kvalitetsrapporter, att de tenderar att endast skapa beskrivande texter: om de bara kunde analysera mera, analysera mera, analysera mera. Då kommer detta leda till att verksamheten förbättras och eleverna ”skills” kommer matcha de kompetenser jobben kräver. ”Tickets” ropar en glad konduktör. ”Tickets!” Ännu en gång bryts mina tankar. Jag tar upp min biljett. Ger det till konduktören. Via sina glasögon som sitter på nästippen kontrollerar han min resehandling. Glasögonen! Glasögonen! 360 graders Glasögonen. Vad hade de dem till? ” Thank you. Have a good trip”. Jag hörde bara konduktören långt där borta I bakgrunden. Mina tankar var på rektorns kvalitetsrapporter. Varför lägger man så stor vikt på analysen och kritiserar rektorn för att beskriva för mycket? Vad betyder det? Varför denna fokusering på analys?