Söndagen den 14 maj

Hur bra är du på att föra dialog egentligen? Är du  i behov av att öka din dialogkompetens? Om du vill titta på verktyget först innan du läser klicka här! Aldrig förr i mänsklighetens historia har dialogkompetens varit betydelsefullare än vad den är idag vågar jag påstå. Detta med anledning av att världen är mer komplex, vilket ofta kräver att vi måste lösa uppkomna problem i grupp och lära av varandras erfarenheter och kunskaper samt gemensamt skapa ny kunskap utifrån det vi får fram i en kollaborativ process. Är just i samband med att när vi lär tillsammans, av och med varandras erfarenheter, som vår dialogkompetens sätts på prov. Paradoxalt nog är min erfarenhet av problemlösning i grupp att just verktyget  "dialog" är den samtalsform som får stå tillbaka till förmån för "diskussion" och "debatt". Diskussion är den klart vanligaste formen för samtal idag på våra arbetsplatser är min hypotes. En hypotes var och en lätt kan prova genom att analysera den egna arbetssituationen under en arbetsvecka. Hur ser samtalsformen ut just för dig i din arbetsvardag? När du ska analyserar din samtalsvecka har du nytta av begrepp, definitioner och resonemang som du finner nedan. Dialogkompetens en viktig faktor när vi samverkar/samproducerar Teknikutvecklingen gör så att samhället utvecklas i allt snabbare takt. Tekniken möjliggör för oss att producera varor och tjänster på ett nytt sätt, kommunicera via nya medier "world wide", processa kunskap snabbare, skapa strukturer för en global ekonomi och förenkla migrations strömmar för att nämna några exempel. Detta leder till att samhället blir mer komplext och ständigt föränderligt inte bara tekniskt utan även mellan mänskligt, vilket ställer krav på varje individs anpassningsförmåga. Förändringar skapar nya kompetensbehov, vilket leder till behov av nya förmågor hos befolkningen. En sådan förmåga är vår "dialogkompetens". Med anledning av att samhället blir mer komplext blir även våra arbetsuppgifter mer komplexa. En effekt av detta är att vi ständigt måste omdefiniera och förändra vad vi ska göra samt att vi blivit mer beroende av specialist kompetens. När vi ska lösa ett problem (arbetsuppgift) krävs ofta många människors samlade specialistkunskap. Nämner som exempel vår väg till våra arbetsplatser som vi förflyttar oss på varje dag. De som möjliggör att vi kan ta oss till våra arbetsplatser är "vägingenjörer", bilmekaniker, "tåg ingenjörer", "elingenjörer", stadsplanerare för att nämna några. Det är deras samlade kompetens som gör att vi enkelt kan ta oss dit vi önskar. Jämför detta med 1800-talsmänniskans gångväg till sin "arbetsplats" iklädd ett par trätofflor som man producerat på egen hand. Med andra ord: bara en sådan enkel sak som att ta sig till sitt jobb på morgonen har krävt att många människor samarbetat på något sätt. Just vår samarbetsförmåga är kanske den förmåga som vi nu och i framtiden mest måste utveckla. Vid komplicerad och komplex problemlösning räcker det ej att vi endast samverkar, vi måste även börja samproducera mera, vilket medför att vi måste skapa strukturer som tillser så vi kommer överens om "Vad som är problemet" och "Hur det kan lösas på bästa sätt".  Förmågor som måste utvecklas för att klara detta samproducerande är förmågorna att "kunna se och förstå varandras perspektiv" samt förmågan att "gemensamt skapa ny förståelse och ny kunskap". För att utveckla din förmåga inom dessa båda områdena behöver du använda dig av din kommunikationsförmåga generellt och din dialogförmåga specifikt. Dialogkompetens lyfts här fram som den avgjort viktigaste färdigheten för att kunna uppnå en förmågautvecklingskedja enligt ovan. Därav behöver du fundera på: "Hur bra är jag på att föra dialog egentligen?" För att bedöma frågan måste dialogbegreppet redas ut samt ett instrument användas att mäta dialog med. När du väl gjort en bedömning av hur du anser att du ligger till bör du fundera på hur du ska göra för att utveckla din dialogkompetens. Nedan börjas med att reda ut dialogbegreppet. Dialog - Diskussion - Debatt Vill börja med att åskådliggöra syftet med att föra "Dialog". Som jag beskrev ovan är dagens problem så pass komplexa så de flesta av dem måste lösas i grupp. En enskild individs kompetens räcker inte till. Olika perspektiv och aspekter måste synliggöras för att en konstruktiv lösningen ska kunna se dagens ljus och därmed göra så att det aktuella problemet inte dyker upp igen. Vi är med andra ord beroende av andra individers erfarenheter och kunskaper för att framgångsrikt lösa vardagliga problem. I den fall där ett problem kan lösas av en enskild person är resonemanget nedan inte giltigt. Med anledning av att vår närmiljö ständigt förändras, och det i dagsläget går snabbt, gör att vi ständigt måste lära nytt. Kunskapen vi använde igår är kanske inte relevant imorgon. Därav vikten att lära nytt. Lärande måste då ske i grupp på grund av att vi är beroende av gruppens samlade kompetens i samproduktionen av lösningar. Är här dialogkompetensen kommer in. När vi ska samproducera måste vi via samtalet/dialogen stämma av om den egna förståelsen av verkligheten stämmer överens med vad och hur andra i gruppen ser och förstår samma problem. Syftet med dialog är att: Samtala i grupp för att lära av varandras tankar och erfarenheter och förstå tillräckligt lika för att skapa en gemenskap i problemlösningsprocessen. Att tillsammans utforma en mer sammansatt kunskap och förståelse som ingen hade kunnat skapa på egen hand. Detta är inte så enkelt. Var och en av oss betraktar världen ur sitt perspektiv och skapar aspekter av det betraktade baserade på sin egen varseblivning. Varseblivningen styrs av det tolkningsraser vi har tillgång till, vilket är byggd utifrån tidigare erfarenheter. Via vår varseblivning ser vi vissa saker men inte andra. Vi sovrar bland alla de sinnesintryck vi blir påverkade av. Detta gör var och en på sitt sätt, via sitt tolkningsraster. Det ena personen varseblir gör inte den andre. Som exempel kan nämnas de kluringar de flesta av oss gjort som barn som kallas "Finn fem fel". Vi får två nästa identiska bilder som vi ska finna ut fem olikheter i. Vi vet att alla olikheter finns där men vi finner inte alltid dem på grund av vår varseblivnings konstruktion. Vi sovrar på grunden av tidigare erfarenheter. Med anledningen av att vi har olika erfarenheter kommer vi se olika saker. Vissa ser några avvikelser andra ser andra. Rätt hanterat kan detta bli en tillgång i den gemensamma problemlösningsprocessen, fel hanterat en belastning. Fastnar vi i scenariot av diskussion/debatt går all energi åt att övertyga alla andra om att min aspekt är riktig alla andras fel. Var och en försvarar sina perspektiv och aspekter. Vilket kan vara obegåvat. Om världen är mer komplex än tidigare är vi hjälpta av att få tillgång till så många bilder av verkligheten som möjligt, få en så sammansatt bild av det vi önskar betrakta som det bara går. Då bör vi nyttja varje individs perspektiv på bästa sätt. Det innebär att gruppens samlade perspektiv är fler, större och mer sammansatt än den enskilde individens. Två saker är viktiga att lyfta här: 1. Viljan av att lära av varandra ska vara hög, vilket bygger på att var och en är beredda att förändra sina egna föreställningar. 2. Vår förmåga att bilda synteser av allas perspektiv är en viktig förmåga som måste nyttjas i problemlösningsprocessen. Är vi det? Gör vi det? Kan man undra… Nja säger min erfarenhet. Ofta möter jag en "offentlig retorik men dold praktik". Man säger ofta att vi är en lärande organisation där vi samtalar och lär tillsammans, men när man analyserar samtalet finner man något annat. Exempelvis får man syn på makthierarkier som skapar asymmetri i samtalet som visas genom att vissa tar stort talutrymme i anspråk, andra inget alls, vissa har tolkningsföreträde i det som samtalas om, andra inte. Några är de som initierar samtalsfrågorna, andra passivt underordnade etc. Ibland råder symmetri i samtalet (exempelvis lika talutrymme för alla), men med en maktkamp i form av "attack och försvar" (Detta är vårt naturliga tillstånd, varit så sedan begynnelsen. Fråga de gamla grekerna…). För att åskådliggöra vad jag menar använder jag mig av Malmös stads texter gällande dialog, se nedan:   ”VAD ÄR DIALOG? Dialog handlar om att skapa en gemensam grund för förståelse av verkligheten. Till skillnad från debatt – där det handlar om att vinna över motståndaren med argument, eller diskussion – där det handlar om att dissekera en fråga till dess det bästa svaret återstår, är dialogens syfte att skapa en så bred och genomgående förståelse som möjligt. Detta sker genom ett utbyte av argument, uppfattningar och tolkningar.   Dialog måste ske med respekt för deltagarnas argument och med en lyhördhet för olika sätt att tolka situationen. Dialogen kräver därför både tålamod och mod. Den goda dialogen underlättas om deltagarna lägger sina egna antaganden åt sidan för ögonblicket. Det betyder inte att avstå från dem men att ha distans till dem och vara öppen för att låta dem undersökas. Det handlar om att lägga fokus på att utforska frågorna – och låta svaren infinna sig efter hand.” (MÅLSTYRNING I MALMÖ STAD). Debatt, diskussion och dialog ger olika möjligheter till lärande. Därför är det så oerhört viktigt att förhålla sig till dem. Speciellt med tanke på att lärandet är av central betydelse i dagens samhällskontext då vi ska lösa problem. Då vi talar om debatt och diskussion kommer vi osökt in på begreppet försvar. Då vi ägnar oss åt debatt och diskussion konkurrerar vi om tolkningsföreträdet. Handlar om att övertyga andra om att ens egna sakargument är riktiga och andras är fel. Vi förväntas då försvara våra ställningstagande. En vanlig utveckling av samtal är då att ju mer den ena parten hävdar sina arguments förträfflighet, riktigheten i sina tolkningar, desto mer försvarar motparten sin, likt tjurar som stångas i hagen. Vid dialog däremot lyssnar parterna till varandras sätt att se på verkligheten utan motstånd. Ser det som mervärde och värdefullt att få ta del av en annan persons perspektiv och aspekt på ett problem. Ser det som berikande att får äga flera perspektiv på samma problem. Om man endast ser sitt eget perspektiv är man "fattig" i jämförelse med en person som sitter på flera perspektiv samtidigt.  Dialog innebär att vi lyssnar på varandra, gemensamt granskar ett problem med tillhörande underliggande orsaker och utforskar okända möjligheter och nya insikter. I dialogen är vi jämbördiga och likvärdiga parter som inriktar oss på att vi ska ges möjlighet att förändra vår egen förståelse om det vi talar om. Vi måste helt enkelt lyssna, tala, tänka högt tillsammans, tänka om och kritiskt granska både de egna som andras ståndpunkter. Vi måste inta ett demokratiskt förhållningssätt då hierarkier bryts sönder samt verka för att allas erfarenhet är lika värdefulla. Om jag utgår från ovan resonemang och bedömer hur de sammanhang, jag vistas i av olika anledningar ,förhåller sig till villkoren för om det är fråga om debatt, diskussion eller dialog skulle jag dra slutsatsen att i 19 av 20 fall handlar det om diskussion. I väldig få tillfällen får man till en konstruktiv dialog med höga kvalitetskriterier för just dialog. Jag har då förhållit mig till Döös och Wilhelmsons forskning om dialogkompetens. De framhäver just att följande ingredienser (förmågor) måste infinna sig för att kalla det ska vara dialog av hög kvalitet: • Tala • Lyssna • Reflektera kritisk inåt som utåt En god balans av att tala, lyssna och reflektera sker väldigt sällan enligt min erfarenhet. Ofta hamnar vi i en konkurrens om tolkningsföreträdet, om att vi vill övertyga alla andra om att våra ståndpunkter är riktiga. Att vi tolkat situationen rätt och alla de andra fel. Detta går dock ganska lätt att mäta, för var och en av oss, genom att ställa följande  fråga till oss själva: Vilken är min avsikt med planerat uttalande? Om svarat är att jag vill påverka, att jag vill tillföra samtalet information och att det dominerar alla mina uttalande handlar det ofta om diskussion och debatt. Om jag däremot ställer utforskande frågor, dvs efterfrågar information i lagom balans med mina uttalande där jag ger information kan jag troligen tala om dialog. Kvalitetskriterier för dialog som påvisats av Wilhelmson och Döös forskning innehåller en god balans av nedan ingredienser. Alla delar måste finnas med i en konstruktiv blandning och harmoni som skapar både en integrerande som differentierande del. Saknas någon del, eller en del dominerar totalt kan vi inte tala om dialog av hög kvalitet. Är ungefär som att baka bröd. Receptets alla ingredienser måste finnas med: jäst temperaturen perfekt, mixen göras med varsam hand och ungens värme korrekt för just det brödets gräddning. Om allt stämmer skapar de olika delarna mjöl, jäst, salt, frön, vatten, olivolja, värme ett njutningsbart bröd. Saknas något kommer brödet lämnas kvar på bordet, alternativt om du serverar alla delarna var för sig kommer dina vänner gå hem hungriga. När du vill analysera hur det ser ut i de samtalssituationer du befinner dig i eller om du har som mål att utveckla din dialogförmåga kan du använda dig av matrisen nedan. Kom ihåg att alla delar måste finnas med i en god harmoni för att det ska vara en dialog, likt det nygräddade brödets ingredienser du serverar dina gäster.     Illustrationen ovan är enkel. För en fördjupande beskrivning klicka här! It is easy to understand, but it takes a lifetime to learn how to put it into action. ------------------------------------------------------------------------------------- TIPS: Om du kombinerar visuell styrning med PULS-tavlor och Dialog skapas goda förutsättningar för en konstruktiv verksamhetsutveckling med högre måluppfyllelse som följd. Önskar du en sparringpartner om ovan kontakta mig på roberto.citterio@outlook.com